Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
sig väg till den plats hon nu innehar med allmänt
erkännande och allmän aktning. Hon tillhör en
gammal puritansk familj och liar, sedan hennes far kom
på obestånd, underhållit med sin talang sin moder och
sina yngre syskon. Hon ser nästan bättre ut i enrum
än på scenen; de ärliga blå ögonen, den förståndiga
pannan och det öppna, redbara uttrycket i hela
hennes väsen och tal göra att man tycker om att vara
med henne.
Mycket välvilligt och värmande rönte jag i
Boston, som jag ej allt kan tala om. Ack! värma felas
icke här, min Agatha, och folkets ungdomliga sinne
gör att man erfar den ganska känbart. Men olyckan
är, att man är blott en mot många, och att krafter
ocli lynne icke räcka till att sträfva med eller mot
v
denna välvilja, som man dock känner så vacker. De
enda lugna stunder jag hade i Boston, voro de då jag
rullade omkring gatorna i vagn för att bese
institutioner eller aflägga besök. Likväl voro dessa dagar
behagliga genom mycket i deras lif, och genom
umgänget med mina vänner, de älskvärda Springs. De också
njöto dem och voro glada. Behagliga saker och
behagliga menniskor kommo dagligen och stundligen,
nya planer till nya nöjen, och från dag till dag
upp-sköto de deras återresa till NewYork, och jag att
skiljas vid dem. Min lilla fruntimmers-doktor, Miss
Hunt, höll jagt efter mig alla dagar, för att få mig
hem till sig; Lowells kommo för att afhemta mig till
Cambridge; men vi, jag ocli mina vänner, voro
oefterrättliga, trotsade alla grundsatser af vanlig
ordhållig-Ilemmen i nya verlden. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
