- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
173

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.173

häftig vänskap för mig, omfamnade och välsignade mig
beständigt och begärde af andra att de äfven skulle
välsigna mig: »say god bless her!» sade hon åt M:r
Sumner. Han, stadd i samtal med föreståndaren,
aktade ej på hennes uppmaning. Hon upprepade den,
och sade slutligen med en vildt hotande röst: »say
god bless her!» — »Yes, god bless her!» sade nu
Sumner vänligt med sin djupa, vackra röst, och nu
log-min vän och blef mycket nöjd. Bland männerna kände
Sumner igen tvänne sina akademi-kamrater, goda
hufvuden, som varit före honom i mathematiska studier.
Nu tycktes deras höghvälfda pannor icke herbergera
en redig tanke. Hen ene af dem kände dock igen
den fordne kamraten, men syntes dervid sorgsen och
förlägen. Anblicken af några af de mjeltsjuka dårarne
var mig, i min dåvarande sinnesstämning, nästan
öfverväldigande.

Ifrån dårhuset måste jag bort på en middag, efter
den på en svedenborgisk »meeting» i en svedenborgisk
kyrka, der jag skakade händer med väl 100
svedenborgare. Kl. half 10 var jag ändtligen åter hemma, och
för första gången på dagen kom en känsla af trefnad
och välbefinnande öfver mig. All känsla af plåga
försvann, och jag njöt af att nu hafva en stunds ro med
en qvinlig vän som följt mig liem. Men då kommer
min doktor och vill nödvändigt föra mig med sig i
ett aftonsällskap. Jag bad om försköning. Jag sade:
»nu först får jag hvila, nu först mår jag bra på denna
dag. Nu gör ni som många andra; ni säger att jag
behöfver hvila, och likväl tvingar ni mig att gå ut i
sällskap». I)et hjelpte icke. Jag kunde ej neka min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free