Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.177
lar jag nämnt, äro svårsmälta och högst skadliga för
svaga magar.
Och nu adjö med detta mag-, mat- och
medicinkapitel, men som har sitt stora intresse för mig och
många, och borde här allvarligen besinnas. Om min
doktor måste jag ännu säga dig, att han heter David
Osgood, att han besöker mig alla dagar och
vårdar sig om mig med största ömhet, samt har lofvat
att göra mig alldeles frisk och stark innan jag lemnar
Boston. Han är af gammal puritansk familj och är
ett verkligt original, har en sträf yta, men det allra
mildaste, bästa hjerta. Och det kan man se på hans
ögon. Vissa slags ögon kunna visst aldrig dö. De
måste bli sig lika i himmelen liksom på jorden. Hvad
jag klarast minnes af mina vänner, är alltid deras
ögon, deras blick. Jag är viss att i uppståndelsen
känna igen mina vänner på deras ögon!
Nu måste jag berätta dig om Concord och om
spliinxen i Concord, Waldo Emerson. Ty till Concord
reste jag för fem dagar sedan, beledsagad
af–»honom sjelf». Jag mådde miserabelt af — jag vet icke af
hvad, som jag ätit dagen förut, eller af blott
rubbningen och resan för att komma i ett nytt hem, hvilket
förtagit, min sömn 0111 natten. Febermatt och
nedslagen satt jag vid den starke mannens sida; tyst och
utan att en gång orka bjuda till att säga något, vände
jag machinmässigt hufvudet då han utpekade för mig
ett par historiskt märkvärdiga ställen. Ocli han såg
väl hur det stod till ined mig, och lät mig tiga.
Febermatt och med en känsla såsom skulle jag falla
sönder, var jag det första dygnet i Emersons hus, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
