Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.179
ädelt och ljuft, hans röst alltid lika skön. Man kan
träta med Emersons tankar, med hans dom, men icke
med honom sjelf. Hvad som frapperar mig mest såsom
utmärkande honom framför de flesta menniskor, är det
ädla. Han är en född ädling. Jag har sett förut ett
par männer födda med denna prägel: excellensen W—r
i Sverige och–ännu ett par andra. E. har den
kanske i ännu högre grad. Och dertill dessa djupa
intoneringar af rösten, detta uttryck, så mildt på en
gång och upphöjdt; — jag måste tänka på Maria L—s
ord: »När han blott nämner mitt namn, så känner jag
mig adlad».
Jag njöt äfven af Emersons samtal, hvilket flyter så
lugnt och lätt, som en djup stilla flod. Det är för mig
lifvande både till med- och motstånd; det är alltid i
hvad han säger något betydande, och han lyssnar väl,
och förstår och svarar väl också. Men vare sig andlig
trötthet eller ock en känsla af aktning för lians frid
ocli frihet, jag sökte ej lians samtal. När det kom, så
var det godt; när det icke kom, så var det godt också,
isynnerhet om blott han var i rummet. Hans närvaro
var mig angenäm. Älskvärd var han i sin
uppmärksamhet för mig och det sätt, på hvilket han underhöll
mig som fremling ocli gäst i sitt hus. En
eftermiddag-läste han för mig ur sina anteckningar från England
(i manuskript) stycken af sitt samtal med Thomas
Car-lyle (den enda man, som jag hört E. tala om med
nöje och med något som liknar beundran) om »det
unga Amerika», samt berättelsen om sin resa med
honom till »Stomhenge». Det var af dessa saker som
jag aldrig glömmer. Så starkt som Emersons kritiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
