Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följarne, roende med tre par åror för att upphinna mig
och få mig fatt; och de äro nära inpå mig; — men
öfver oss sitter den store Guden och ser på oss, och
han ger mig försprånget. Jag hinner stranden; jag är
på den fria jorden. Och ännu denna afton är jag med
min hustru och mina barn!» Församlingen klappade
stormande.
Sedan denne talare afträdt, framkom en grupp,
som äfven hälsades med lifliga handklappningar: ett
ungt hvitt fruntimmer i en enkel, hvit klädning och
bart oprydt hår framträdde, hållande en mörk
mulatt-ska vid handen. Denna sednare hade varit slafvinna
och liade nyss räddat sig ur slafveriet på ett fartyg,
der lion blifvit gömd. Hennes egare hade misstänkt
hennes gömställe, fått tillåtelse att undersöka fartyget,
och hade der anställt en stark rökning med svafvel
för att få henne att komma fram. Hon hade likväl
uthärdat rökningen och lyckats undkomma. Det såg
väl ut då den unga hvita qvinnan — Miss Lucy
Stone (ett af de fruntimmer som jag sett hos min
lilla doktorinna), — räckte ut sin hand öfver den svarta
qvinnans hufvud, kallande henne »syster», och framställde
henne som en sådan för den församlade
mennisko-mängden. Det såg väl och vackert ut, och så kändes
det nog af alla, att den hvita qvinnan här stod som
den svartas beskyddarinna och vän. Miss Lucy gjorde
ock detta rätt väl, fullkomligt qvinligt, stilla och
vackert. Hon fortgick sedan att berätta den förra
slafvinnas historia, och talade öfver slafveriet en god
stund med fullkomlig sjelflierrskning, redighet och
värdighet i ton och åtbörder. Men i stället att, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
