Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.240
På en gång gick ett stort rop genom dalen: »han
kommer! han kommer!» Och allt folket drog ut att
möta och välkomna den store mannen, och den unara
* o
presten bland mängden. Och den store mannen kom
i en stor vagn, dragen af fyra hästar, omgifven af en
hurrande folkmängd. Och allt folket ropade: »huru
lik han är det stora sten-anletet!» Men redan vid
första anblicken såg den unga presten att han icke var
det, att han icke var den utlofvade fremlingen. Och
efter någon tid af hans vistande i dalen såg allt folket
det också. Men den unga presten fortgick stilla på
sin väg, verkande det goda och bidande den lofvade
välgöraren. Och alltid såg han på det stora anletet
och tyckte sig lefva och handla inför detta. Ännu en
gång utgår ryktet genom bygdén: »han kommer, han
kommer, den store mannen!» Och åter strömmar folket
ut att möta honom. Och han kommer i ståt som
förut; och åter ropar folket: »huru lik lian är det stora
sten-anletet. Det är visserligen han!» — Och
ynglingen ser ett gulblekt ansigte, verkligen något likt
det stora anletet; men — — det är dock något
mycket olikt också. Och efter en tid märkes denna
olikhet allt mer; och man ser snart allmänt, att den
\
store mannen är ingen verkligt stor man, icke alls
lik det stora sten-anletet. Och han bortvisas ur
dalen. Dessa förhoppningar och dessa misstag förnyas
ännu ett par gånger. Slutligen uppgifver
missionären sin sanguiniska väntan, men hoppas ännu i
stillhet och fortfar att i stillhet verka i sitt kall, allt
allvarligare och i vidsträcktare kretsar, alltid blickande
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
