Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 59
falla ömsom. De bäras clock af det ena samma
elementet.
I går på eftermiddagen var W. Emerson hos mig,
och vi hade tillsammans ett ganska allvarsamt samtal.
Jag fruktade, att den beundran och det behag, som
han ingifvit mig, hade låtit mig tillbakahålla min egen
trosbekännelse, låtit mig synas hylla hans, och att jag
derigenom varit otrogen min högre kärlek. Detta ville
jag icke. Och just emedan jag anser Emerson så ädel
och storsint, ville jag synas klar inför honom, så väl
som inför mitt eget samvete. Jag ville äfven höra
hvilka inkast han kunde göra emot en verldsåsigt ur
den kristliga synpunkten, som i konkret lif och
verklighet står så oändligt öfver den pantheistiska, hvilken
upplöser allt konkret lif i ett elementariskt. Jag
tyckte att han, endast af spekulativt intresse, skulle
föras ur det blott allmänliga till det innerliga. Ty:
O O %/
när allt är sagdt, som den antika visheten och den
ädlaste stoicism kan sn ga om det högsta väsendet, om
»öfversjälen», som en oändlig, laggifvande, opersonlig
makt, hvilken frambringar och sedan i sig absorberar
alla väsen, likgiltig för alla enskiltas öden och känslor,
hvilken alla ha att blindt undcrgifva sig såsom en
evig, orubblig verldslag, — huru stor och
fullkomlig kommer ej den läran att Gud är mer än denna
verldsmakt, att han äfven är en Fader, som bekymrar
sig om hvar menniska såsom om sitt barn, och har
beredt hvar och en, efter dess art, en oändlig arfvedel i
sitt hus, i sitt ljus; att han ser äfven »den fallande
sparfven»; — — se detta är en lära, som räcker
till!!!.....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
