- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
271

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.271

rör, genom hvilka varm luft pustas in i rummen
genom hål i golfvet eller väggen, hvarigenom rummet
blir varmt, ja, liksom kokt inom 5 à 10 minuter, men
af en häftig, tjock, ohälsosam värme, som alltid inger
mig en känsla af ångest samt af dusighet i hufvudet.
De små jernkakelugnarne, som äfven ofta brukas, äro
ej heller bra; de äro för häftiga och hetsande, men
dock oändligt bättre än dessa »furnaces» som jag är
viss på ha någon hemlig gemenskap med helvetets ugn.
De synas mig gjorda att förstöra menniskornas nerver
och lungor. Härtill komma i salongerna gasljusens
hetta, luftens skärpa och ombytlighet utom hus, och
det är lätt förklarligt, hvarföre fruntimmerna isynnerhet,
som äro långt ifrån försigtiga i sin klädsel, här i
landet äro svaga och krämpiga, och hvarföre
bröstsjukdomar (consumptions) äro i så starkt tilltagande i dessa
nordöstra stater. De komina dessutom ofta i följd af
dyspepsia. Obeskrifligt tacksam är jag emellertid att
vara räddad ur odjurets klor. Ocli min gamla, goda
doktor, med sin litet skrofliga utansida, och sitt varma
menniskoälskande hjerta, jag håller så riktigt af
honom! I sju veckor har han nu vårdat mig med den
största omsorg, kommit alla dagar, ibland två gånger
om dagen, då han tyckt mig vara mera lidande,
förmanat mig faderligen, och slutligen utrustat mig med
läkemedel och dietiska föreskrifter för hela min resa;
och när jag då vill erkänna lians möda, betala honom,
så — står det icke till att få göra det. Han skakar
på hufvudet och vill ej liöra derom, och säger med sin
djupa, allvarliga röst, att det är en af de gladaste
tilldragelser i lians lif att lia kunnat »i någon måtto bi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free