- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
307

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307

bord. Marcus S. bar mina saker, talade vid kaptenen,
vid »Stewardess» för mig, sörjde för allting.
Ofver-rusad af introduktioner af fremmande folk, måste
jag-fly in i mitt rum, för att få tala några ord med, och
taga afsked af mina vänner. Jag undrar hvad du
skulle säga, om du såg huru broderligt mina
herrvän-ner här i landet kyssa mig, och huru systerligt jag
kysser dem till afsked, eller när vi efter längre
skiljsmessa mötas åter. Det faller sig här helt naturligt
och helt godt. Jag riktigt satt och sörjde en lång
stund Sedan Springs lemnat mig, medan jag rullade på
vågorna allt längre bort från dem. Och om natten
drömde jag om dem, att de voro med mig, och jag
tänkte: »de äro då icke borta; och vi äro icke skiljda;
det var blott en elak dröm»! — Men drömmen var
nog sann.

Hela den första resdagen var kall, grå och ruskig.
Jag undvek alla menniskor utom ett qväkare-par,
»vänner» (friends kallas de vanligen här i landet), man och
hustru, med hvilket jag blifvit litet bekant, och som
behagade mig, såsom vanligen »vännerna», för deras
stillhet och fridfulla, tysta väsen. De voro något öfver den
första ungdomen; hon liade ett af dessa rena, vackra
ansigten, som man så ofta ser hos unga
qväkare-qvinnor; han syntes lidande till hälsan, och de reste
nu söderut för hans hälsas skull. Nästa dag hade vi
grannt solsken, men kallt, ända tills emot middagen,

då vi med ens förflyttades i full, varm vår. Det var

«/ J

som ett trolleri. Himmel och haf badade i ett gyllne ljus,
luften var full af lif och ljuflighet. Det var förtrollande
vackert, gudomligt! Min hela varelse badade i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free