Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
i fängelse aftog lians hälsa, likväl utan att han tycktes
vara sjuk. Han åt blott litet och ville ej taga några
läkemedel. I)et var tydligt att han ville dö. Den
fångna örnen kunde ej lefva, beröfvad sina skogars fria
lif och luft.
Tvänne hans hustrur, en ung ocli vacker, en
gammal ocli ful, följde honom i fängelset. Den gamla
tjenade och skötte honom, och henne syntes lian älska
mest. Alltid sysselsatt med blott den ena tanken —
hans folks vissa undergång i det kalla landet utan
lys-ved — förbittrad och tyst aftynade han småningom,
och dog en månad efter sin ankomst till Fort Moultrie,
dog emedan lian ej kunde lefva. Lysveden i hans
lif var utbrunnen. En tårpil lutar öfver den hvita
marmorsten, som betecknar hans graf utanför
fästningens murar vid hafvets strand. Det är blott ett par
år sedan han dog, och lians lif, strid ocli död äro en
förkortad historia af hans nations öde i denna
verldsdel. Derföre, och äfven för uttryckets skull i hans
vackra ansigte, liar jag velat taga med mig en kopia af
hans porträtt, så att du får se det. Jag liar här liört
honom omtalas af många personer. I öfrigt är jag
just icke svag för indianerna, oaktadt deras enstaka
dygder och vackra karakterer, och det skimmer
livar-* med romanen älskar att omgifva dem. De äro mycket
grymma i krig med hvarandra (de olika stammarne
emellan), och männerna äro vanligen hårda mot
qvinnorna, hvilka de behandla som lastdjur och icke som
likar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
