Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
förut. Under ett persikoträd såg jag en ung neger,
med ett vackert, godt ansigte, stå tankfullt lutande sig
till trädet. Jag gaf mig i tal med honom, frågande
om ett och annat. En annan slaf kom till, och så
ännu en annan, och samtalet med dem var ungefär
följande:
»Huru dags stiga ni upp om morgonen?» —
»Innan solen går upp!» — »Huru dags gå ni till hvila om
aftonen ?» — »Sedan solen gått ned, när det är mörkt».
— »Men huru få ni då tid att sköta edra
trädgårdsland?» — »Det få vi göra om söndagen, eller om
natten sedan vi kommit hem; fast vi ofta äro så trötta
att vi kunna digna ned». — »Hur dags få ni middag ?»
— »Yi få ingen middag! Det är nog om vi kunna,
medan vi gå i arbetet, kasta en bit bröd eller några
korn uti oss». — »Men, mina vänner», sade jag nu
litet misstänksam, »ert utseende svär emot hvad ni säga,
ty ni se ganska välbehållna och raska ut!» — »Yi söka
hålla oss uppe så godt vi det kunna», svarade mannen
vid trädet; »hvad är att göra utom att hålla modet
uppe (keep up a good heart)? Om vi skulle låta det
falla så skulle vi dö!» De andra instämde i
klagosången.
Jag bjöd dem god natt och gick, misstänkande
att icke allt var sannt uti slafvarnes uppgifter. Men
ändå — det kunde vara sannt, det var sannt, om icke
här så på andra orter och under elaka husbönder; det
kunde alltid blifva sannt inom en institution, som ger
så stor makt åt enskiltas godtycke; — och alla dess
verkliga och möjliga eländen framstodo för mig och
gjorde mig nedslagen. Aftonen var så skön, luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
