- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Första delen /
368

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

368

och man trodde att det var for alltid. Men ännu en
gång såg han upp, klart och stilla, sägande: »Allt väl!
(Alls well!)» — Och då var han i frid.

»Amen! Amen! Glory, oh, Glory!» ropade försam^
lingen, och aldrig har jag sett sådana uttryck af
glädje och förtjusning, som jag här såg stråla i anletena
på Afrikas barn; isynnerhet voro »exhorters» riktigt
utom sig; de klappade händerna, skrattade och floder
af ljus strömmade ur’ deras ögon. (Några af dessas
ansigten äro präglade i mitt minne, såsom något af det
mest uttrycksfulla och känslostarka jag någonsin sett.
Hvarföre försöka sig ej den nya verldens målare på
sådana scener och sådana ansigten?). Förtjusningen
öfver talarens berättelser hade liär och der i lägret nog
blifvit konvulsivisk, om icke mötets förnämste ledare,
M:r Martin, från predikstolen vinkat och hviftat
återhållande med handen, hvarvid de uppjäsande
yttringarne genast saktade sig. (Redan om natten hade han
varnat folket för dessa konvulsiviska utbrott, såsom
orätta och störande för andens verkningar så för dem
sjelfva som för andra). Den Wesleyanske talaren
lemnade predikstolen under fortfarande yttringar af
förtjusning från folkets sida.

Dagens hufvudpredikan var kl. omkring lif. m.,
och hölls af en jurist från en af städerna i
grannskapet, en lång, mager herre, med starkt tecknade, skarpa
drag, och djupa, brinnande ögon. Han predikade om
yttersta domen, och beskref den ganska lifligt, »de
gaffel-likt klufna lågorna», dundret, alla tings
sammanstörtande, och dertill beskref han allt såsom möjligen nära för
handen. »Annu», utropade han, »har jag väl icke kännt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/1/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free