Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 4
blefvo, oaktadt deras protester, under främmande valde.
Förhållandet till moderlandet upphörde småningom.
Och sedan den sist utvandrade svenska presten
Collin for några år sedan dött vid hög ålder, vårdas
den s. k. svenska församlingen och kyrkan af en
amerikansk prest. M:r Clav, den nuvarande presten, hade
mig till mötes i sitt hus församlat alla afkomlingar af
de första svenska settlers, som han kände till. Det
var en församling af femtio till sextio personer, och jag
skakade händer med många rätt hyggliga menniskor,
men som hade ingenting svenskt utom familjenamnen,
af hvilka jag igenkände många. Men minnen af sin
härkomst hade de inga, och språk, utseende, allt hade
fulllkoinligt sammansmällt i den nu rådande
anglosaxiska folkstammen. Blott kyrkans klockare liade
något rätt svenskt klockaraktigt i sitt utseende ocli hette
J o c h u m.
Kyrkan, en vacker och bastant liten byggnad
af tegelsten, var endast till sitt yttre gammal.
Invändigt var den ny och rätt prydlig. En stor bok stod
uppslagen på ett slags hög notställare midt uti
kyrkan, och på dess blad läste man, tryckt i stora
bokstäfver (men något förvända genom reparationen), dessa
ord: »folket som bor i mörkö lande hafver sett ett
stort ljus!»
Och denna inskrift, jemte gamla kyrkan ocli
familjenamnen (som jag äfven läste på kyrkogårdens
grafstenar) var allt som återstod af »Nya Sverige» på
Nya verldens östra kust. Dock nej, icke allt. Ett
fredligt, ädelt minne af den återstår och fortlefver på
historiens blad, som en episod af idyllisk renhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
