Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
gorna komma åter och åter till behandling, till dess
frivillig öfverenskommelse uppstod.
Puritanerna hade byggt sina kyrkor utan alla
prydnader och bilder.
Vännerna byggde inga kyrkor. De möttes i salar
eller lius, som kallades mötes-rum, ocli sutto der
tillsammans stilla, lyssnande till den inre röstens
uppenbarelser, och talade blott då denna manade dem att
säga något.
Puritanerna betraktade qvinnan som mannens hälft
och följeslagarinna inom hemmet och på det enskilta
lifvets väg.
Vännerna ansågo qvinnan såsom mannens hjelp i det
allmänna, likasom det enskilta lifvets värf, och erkände
qvinnans rätt att tala så i staten som i kyrkan.
Qvinnornas rådslående församlingar gällde lika mycket i
frågors ocli måls afgörande, som männernas; och till
qvinnans ingifvelser lyssnades med vördnad då hon
uppträdde på andens kallelse i vännernas mötessalar.
Puritanerna hade förenklat vigselakten. Vännerna
förkastade all vigsel af yttre makt. Att man och qvinna
inför församlingen förklarade sig vilja lefva tillsammans,
såsom äkta makar, var nog att stifta ett äktenskap.
Den inre rösten var nog att helga föreningen och göra
den stark, det inre ljuset allena kunde visa vägen
dertill och göra hjertat rent.
Så rena, så höga voro grundsatserna hos det lilla
folk, som for öfver till nya verlden, för att der företaga
»det heliga experimentet» (enligt W. Penns uttryck) att
grunda ett samhälle helt oeh hållet baseradt på hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
