- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Andra delen /
94

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

ster, sora nu vidlåda oss, så skola vi snarare göra oss
af med dem, om vi hålla tillsamman och bära med
hvarandra våra band i storsint fördragsamhet, än om vi
slita sönder dem i blind öfverilning» *). Härpå
uppkallade han i korta, starka satser, och i hvar sats en
tablå, minnet af hvad de olika staterna, pilgrim-staten
liksom palmetto-staten, varit för hvarandra under sin
sjelfständighetskamp, hvad de lidit hvad de stridit med
hvarandra för det gemensamma bästa, och slutade med
en uppmaning att från enskilta intressen vända sig till
det allmännas väl, att uppehålla konstitutionen som
fäderna grundat, att »öfva mer än vanlig dygd!» »Hvad
mig angår skall jag stå vid Unionen, och alla som stå
vid den. Jag föreslår att stå fast vid konstitutionen
och behöfver ingen annan platform. Jag skall göra
rätt åt hela landet. Jag skall erkänna allenast vårt
land. Låt följderna blifva för mig hurudana som helst.
Jag bryr mig ej derom. Ingen man kan lida för
mycket ocli ingen man kan falla för tidigt, om han lider,
om han faller under försvar för sitt lands frihet och
författning».

Webster hade begynt sitt tal, stilla, tungt och
utan svnbart lif. Mot slutet af talet hade kinden fått
ungdomens glöd, hans gestalt rätade upp sig, syntes
smärt och liffull, — och vid de sista orden stod han i
full manlig, nästan apollonisk skönhet, midt i den
tjusade, lyssnande församlingen, stod lugn ännu, utan
synbar affekt, men liksom hvilande sjelf lycklig och fri i

*) Om Utah sade Webster: »lat henne sitta på sina salta slåtter
vid sin salta sjö ännu några år till, om så fordras!» Hvilket
väckte allmän munterhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/2/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free