Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Benton med riktig mordlust på att döda ocli
tillintetgöra detta »monstrum», såsom han kallade Clays bill,
och att med alla slags vapen attackera Clay sjelf,
sökande att hålla upp äfven honom till allmänt ogillande
och allmänt åtlöje, på ett vis, som smakade af hat och
låg ilska. Detta anfall upptog nästan hela sessionen.
I går uppstod Clay till försvar mot anfallet, och
påkallade senatens ogillande för uttryck af den art, som
de af Benton (hvilka jag anfört). Men han retade
vilddjuret från Missoury härmed till ännu personligare
strid, och jag kände afsky för det synbara, kallblodiga
nöje, med hvilket han, sedan han upptäckt ett svagt
ställe i Clays position, tycktes hålla honom i sina klor
och riktigt gräfva sig in i hans kött och blod.
Förlåt, att jag nyttjar så råa uttryck, men jag endast
målar (och blott i vattenfärg) handlingens karakter.
Särskilt minnes jag följande:
Benton nämde något uttryck i Billen, hvars
vidrörande lian sade sig märka att Clay undvek. »Jag
ser», sade han, »att senatorn af Kentucky är särdeles
ömtålig om det stället, jag skall derföre ännu en gång
sondera det, jag skall ännu en gång sätta knifven på
den ömmande nerven!»... och lian vek härvid upp
sina rockärmar (kanske omedvetet), som om han
beredde sig till en operation,/ hvilken han just med nöje
förehade. Jag såg för mig den kallblodige duellanten;
kanske vek han så upp sina ärmar för att ha
handlof-ven rätt ledig, då han långsamt mattade på, och
slutligen sköt ned sin olycklige motståndare. Hvad jag
afskydde denne man och hans oädla kampsätt. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
