- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Andra delen /
160

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

ken i materiens högsta fulländning bär harmoniska
samhällen af sköna menniskor och djur, alla tillstånd,
alla skiftningar och scener, alla stadier, utvecklingar
och olika sammansättningar af tillvarelsen i natur och
ande, som jordens lif och menniskans fantasi låter ana,
och långt, långt mera ännu; — ty hvilken
mensklig fantasi räcker till att befolka stjernhimmelen, att
ana alla dess gestalter? — allt detta är dock i
grunden menskligt, är menniskans verld, är vår. Öfverallt
samma lagar, samma förnuft; således — öfverallt i
grunden samma själ, samma hjerta.

O min vän! Detta menskliga hjerta, som älskar
så mycket, och som lider sä mycket, denna ande, som
anar och eftersträfvar så mycket, och så litet hinner
och så litet fullbordar, denna arma, kämpande, lilla,
stora, gåtfulla varelse — Menniskan, är då icke, efter
allt, så ringa, så isolerad till sitt väsen, till sin
existens. Den sanning hon här erkänt är sanning i alla
verldar, i hela universum; det sträfvande, den forskning,
det lif hon här begynt, kan utvecklas i oändlighet
och vinna målet; och löst från jorden kan hon möta
nya ljus, ja, det eviga ljuset, väl med tillbedjan, men
utan förvåning, utan att låta förbluffa sig, ty hon var
hemma i dess rike redan här, och kände dess natur
längesedan. »Samma ljus, samma skuggor!» Älskade
stjernor! syskon verldar i samma ljus, till samma
fadershus — huru nära, huru kära ni blifvit mig!....
Ty råder än i dessa verldar, liksom på jorden, ännu
mörker och missljud, så vet jag dock att mästaren
lefver, som skall skilja mörkret från ljuset, och lösa
missljuden i fullkomliga ackord er. Såg jag icke en dag i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/2/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free