Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.181
sandrefven viel hafvet, emellan träden på stranden.
Det är »Clams» (en slags stora musslor), som man
steker till aftonmåltiden, i det man bränner ris öfver
dem i sanden. De äro delikata till smaken och i
min smak bättre än ostron. Vädret är friskt, baden
förfriskande. Vi äro alla förnöjda, alla lyckliga.
Innan vi reste från Brooklyn, hörde vi en söndag
den unge H. Beecher predika. Han hade i en kyrklig
tidning, der han är medarbetare, yttrat sig skarpt
emot den nya lagen mot flyktade slafvar. Många af
hans kyrkas medlemmar hade tagit detta ganska illa.
Och Beecher uttalade nu från predikstolen sin
trosbekännelse öfver prestens pligt i förhållande till
församlingen, och till sitt samvete. Det var i få, men
kraftiga ord sålunda: »Om Guds lag och mitt samvete
bjuder mig en sak, och J sägen (församlingens folk)
att jag måste icke lyda den utan eder, om jag skall
blifva qvar bland eder, välan då måste jag — gå!
Och jag skall gå, om jag ej kan blifva qvar med godt
samvete». Kyrkan var öfverfull, församlingen djupt
allvarlig, liksom presten. Det var ord och inga visor
emellan dem. Men ingen fara för att Beecher skulle
få »gå». Man aktar och älskar honom för högt att
ej gifva efter för honom, då man känner att han
i grunden har rätt, åtminstone i sak, om icke alltid
i sätt.
<» > /
T). 27 Aug.
Nu, älskade Agathen, bereder jag mig att afresa
till den stora vestern, som står för mig lik en slags
my-thologisk nebulösa, halft töcken, halft glans, och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
