- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Andra delen /
207

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.207

kra träd framför husen. Blott i den delen af staden,
der handelsbodarne finnas, äro husen tätt sammanbyggda,
ocli mera beräknade för ajffärslifvet, än för skönhet.
Prydlighet och god proportion utmärker dock alla, ocli
öfverallt råder ordning och snygghet. »Lefva ni
lyckligt och förnöjligt här i staden»? frågade jag i en bod
en ung bodherre, hvilken såg särdeles hygglig ut. »O
ja, i sanning!» svarade han öppet och hjertligt, »vi ha
goda vänner, goda grannar och allting godt. Vi kunna
ej önska det bättre!» En sällsynt lycka och
förnöjsamhet !

Nästa dag foro vi med hästar och vagn (ett sätt
att resa, som här börjar bli ovanligt) till Trenton, för
att se det vattenfallet, som är kusin till Niagara i
rvktbarhet. Det är ett vildt och våldsamt fall, störtande

v ’

fram genom en ofantlig bergsremna i rak linia under
visst en half mil (engelsk mil). Vattenmassan, hvilken
har färg af klart sherry-viu, spränger fram emellan de
höga, mörka bergväggarne, såsom en Berserk, från
af-sats till afsats i vildaste tummel, blänkande i solen,
störtande i afgrunden, uppspringande högt öfver
klippblock och trädstammar, nedrifvande, krossande allt på
sin väg, sprutande kaskader af vattenstoft till höger
och venster i skogen, som står liksom stum och
darrande inför den mäktiga jättehjeltens framfart. Den
är präktig; men för stormande, för besinningslös. Man
döfvas af dånet, och nästan bländas af häftigheten i
vattenmassornas störtande lopp. Man tröttnar dervid,
som vid något oförnuftigt, om än aldrig så grannt;
man kan ej höra sina egna tankar, mycket mindre
andras, om de än ropas i vårt öra; man är öfverröstad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/2/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free