Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 4
stämdt och klart, att jag känner mig glad att lyda.
Jag känner att den är mig en ledstjerna. Härifrån
reser jag till Chicago, och derifrån far jag till
svenska och norrska Settlements i staterna Illinois och
Visconsin.
Bland minnena vid Niagara äro äfven några
sorgliga händelser. En af dem tilldrog sig förleden
sommar, då en ung man med sin fästmö och dennas
lilla syster, besökte fallet. Medan de stodo vid dess
brädd, tog den unga mannen den lilla flickan på sina
armar, hotande lekfullt att kasta henne dit ned.
Barnet gjorde i förskräckelsen en rörelse, som kastade
henne ur hans armar och — i det skummande djupet.
Han kastade sig efter henne. Båda försvunno, och
sågos först åter som lik.
Sednare.
»Oniaagarah eller Ochniagarah» lärer vara
Niaga-ras ursprungliga namn, och det kallas så ännu af
Indianerna. Ordet skall betvda »Vattnens dunder». I
Européernas mun har det förkortats till Niagara. Jag
har nu tagit min afskedsblick af den stora svnen och
O %J
scenen. Vattnets gröna färg, dess outsägligt ljufva,
lifvande doft tjusar mig alltid ånvo. Jag är nöjd att
resa bort, men önskade kunna återkomma och se fallet
i dess vinterprakt, när det kröner sig med blommor,
frukter och tusen fantastiska prydnader af is; när
fullmånan lyser och bildar inån-bågen »the Lunar bow»
deröfver. Få se, få se! Jag är dock oändligen tacksam
att lia fått se Niagara. Dess stilla storhet och makt,
dess färg, dess doft, regnbågarnas lek i den hvita moln-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
