Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 74
tjenst i amerikanska bättre hus, berömmas såsom de
bästa tjenare, trogna, arbetsamma och tillgifna men
svåra att vänja vid fullkomlig renlighet och ordning.
Större delen af tjenstfolket i städerna i dessa unga
Missisippi-stater, kommer från de norrska nybyggena,
spridda öfver landet. I allmänhet synas norrskarne
slå sig bättre ut, än svenskarne här. I Madison
utgifves en norrsk tidning, som kallar sig: de Norskes
Ven, ocli hvaraf jag fått några exemplar.
Efter en riklig frukost, vid hvilken vår unga
värdinna på min bön äfven undfägnade oss med sitt
hemlands sånger, sjungna till guitarren med en ren
behaglig röst, togo vi afsked af den älskvärda unga frun,
hvilken i den goda fru Collin nog får en god vän,
och genom henne flera vänner i Madison.
Under regnskurar reste vi hem; stannade här och
der under vägen, för att språka med norrskt folk ute
på åkrarne, och kommo fram till Madison vid den
allragrannaste sol-nedgång öfver den vackra
insjötrakten och staden. Myckenheten af solskensväder i
Amerika gör det lättare och roligare att resa der än
annorstädes. Man kan räkna på vackert väder.
Kommer ett störtregn, så räcker det ej länge; och solen är
snart framme igen.
I Madison har jag sett en god del folk, några
ledsamma frågare (jag sätter dem bland getterna) med
de vanliga frågorna: »huru tycker ni om Förenta
Staterna? Madison? Vestern? vägarne? Känner ni Jenny
Lind personligen? o. s. v. Några intressanta, ovanligt
hyggliga menniskor också (jag sätter dem bland fåren),
som liade nog mycket att säga sjelfva, för att ej be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
