- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Andra delen /
287

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.287

ten på vägar, som ofta äro inga vägar, och på hvilka
diligensen stjelper sex gånger i veckan, svarade värden i
hotellet med berättelser oin den stora och vigtiga
konventionen, som hölls i staden, och om de märkvärdiga män,
som dertill voro församlade och som bodde i hans hus.
Han var så vigtig ocli så full af den stora konventionen
i uppfostringsärenden, som pågick i hans stad, och hvars
medlemmar bodde i hans hus, att han hade hvarken öra
eller hjerta för den stackars trötta, resande damen, som
bad om ett litet rum öfver natten. Jag talade 0111
gärdsgården, lian talade om prestgården, och mellan de två
var ingen jemförelse. Detta hotell var egentligen, sade
han, intet hotell för damer, utan blott för herrar. Det
fanns väl ännu ett annat hotell i staden, och han
tillbjöd mig en ledsagare dit. Men äfven detta torde vara
uppfyldt af den stora konventionens märkvärdiga
medlemmar. Och i alla fall måste jag resa nattetid, då
diligensen icke for till Galena på någon annan tid. Denna
natt hade jag att påräkna den bästa och säkraste kusk,
natten var vacker ocli — jag skulle komma mycket
säkert och väl fram till Galena, sade värden. Som den
stora konventionells märkvärdiga session torde räcka långt
in på natten, och diligensen skulle ögonblickligen afresa,
hade jag intet hopp att få tala med någon af de
märkvärdiga herrarne, för att begära råd eller handräckning
af den Amerikanska artigheten och gästfriheten, som
värden på hotellet alldeles saknade. Jag måste resa.

»Min goda vän,» sade jag bedjande, till diligensens
kusk, »jag är en främling från fjerran land, och jag är
ensam, lofva mig att ni icke stjelper mig!» »Det kan
jag icke lofva er Ma’am,» svarade han, »men jag lofvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/2/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free