Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J315
kunde gapa på något ovanligt djur, och deremellan
rusar häftigt fram till mig med någon onödig, vettlös
fråga. Jag betraktar dessa naturbarn såsom hörande
till den stora vesterns mythologiska vidunder, såsom
döttrar af dess resår och Jothuner, och generar mig ej
för att affärda dem litet kort! Ack! Man må komma
till denna verldsdel aldrig så demokrat, så löper man
fara att under kringresandet der bli till en viss grad
aristokrat. Till en viss gracl: mer än så blir jag det
aldrig; om än jätte-döttrarne blifva så många att de
alldeles skymma min utsigt. Den tegelfärgade
dumdristiga flickan här skulle — det är jag alldeles viss
på — genom några få vänligt uppfostrande ord
antaga andra sätt och seder; och skulle jag vara längre
med henne, så torde vi bli goda vänner ännu. Och
der är, i en af dessa emigrant-familjer, en gammal
mormor, ehuru ej mycket gammal, så omsorgsfull, så
stilla verksam och vårdande för alla de sina, så
synbart god och moderlig till sin natur, att man gerna
skulle hålla till godo hennes frågor och okunnighet i
geografien, om man sjelf vore rätt god. Men det är
inan icke när man blir ur humör af jätte-döttrarnas
faconer och vill vara i fred.
Kaptenen på ångbåten, M:r Smith, är en utmärkt
artig och treflig man, hvilken ombord är min kavalier,
ocli på hvars båt den bästa ordning råder.
Yi se nu på bankarne inga spår mer af Europeisk
odling, endast Indianska hyddor och eldar. Allt
sedan Lake Pepin äro stränderna lägre och naturen
mindre storartad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
