- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Andra delen /
333

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J333

der af silfverringar, knippvis länk i länk hängande
från öronen (omkring hvilka hela knippan var bunden)
oeh nedåt axlarna, lials och bröst betäckta af massor
med perlband af koraller och glasperlor, m. fl.
prydnader. Hufvudet var obetäckt och oprydt. Hon var så
grann och af en så ovanlig skönhet att hon riktigt
tycktes upplysa hela rummet när lion liom in. Byggen
var bred och kullrig och hennes hållning lutad som
vanligt lios indianskorna, hvilka tidigt vänjas att bära bördor
på ryggen; men ansigtets skönhet var så särdeles, att
jag måste tänka att om ett sådant ansigte skulle synas
i en af vår fina verlds salonger, så skulle det der
betraktas som en uppenbarelse af en förut okänd
skönhetstyp. Det var urskogens vilda, på en gång melankoliska
ocli granna skönhet. Den milda dysterheten i de djupa,
sköna ögonen skuggade af ovanligt långa, mörka
ögonhår, kan icke beskrifvas, ej heller glansen, det granna
ljuset i leendet, soin ibland upplyste ansigtet, likt en
blixt, och lät se de vackraste, hvita tänder. Hon var
ovanligt ljus till hyn, för att vara en Indianska;
kind-knotorna voro något utstående, hvilket gaf hennes face
något för mycken bredd; men hennes profil var
fullkomlig. Hon var lielt ung, och förenad sedan blott två år
-med en ung, tapper krigare, som hade henne, sades det
mig, så kär att han icke gifvit henne någon medhustru,
och att han icke tillät henne att bära några tunga
bördor, utan anskaffade alltid häst, då hon skulle färdas till
staden. Hon kallades Mochpeclaga wen, eller
Fjädermolns-qvinnan. En ung, indiansk flicka, som kom med henne
var mera målad, men mycket mindre vacker, och hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/2/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free