Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 7
men. Jag blef snart bra, och gick då att aflägga ett
morgonbesök hos brudparet, som bor här i[ hotellet.
Det var på förmiddagen. Men rummet, i hvilket
bruden befann sig, var förmörkadt, och blott svagt
upplyst af eldsken. Bruden var lång och fint bildad, men
för mager; i öfrigt vacker och med en blomstrande
färg. Hon var helt ung och föreföll mig som en rar
drifhusplanta, föga i stånd att fördraga den fria
luftens vindar. De långa, smala fingrarne, lekte med
dyrbara små ting, fästade vid en guldkedja, som från
halsen räckte ned till midjan. Klädseln var dyrbar och
smakfull. Hon såg mera ut som en lyxartikel, än som
en ung, blifvande husmoder. Den svaga belysningen,
eldsvärman, parfymerna, allt omkring den unga bruden
syntes mig tala om veklighet. Brudgumen var dock
tydligen ingen vekling, utan en man och gentleman.
Han var synbarligen mycket förälskad i sin unga brud,
som han nu skulle föra först till Cincinnati och sedan
till Florida och dess eviga sommar. Man trakterade
med brudkaka och sött vin.
När jag kom ur det parfymerade rummet, med
dess drifhuslika värme och halfdager, mötte mig en
sommarblå himmel, sommar-mild luft, sol ooh
fogel-sång i de susande träden. Det var förtjusande. Ack!
sade jag mig, detta är annat lif! Det är dock ej godt,
nej det är icke godt, icke naturfriskt det lif, som
många fruntimmer här i landet föra, detta lif i
skymning, vaggande vid eldbrasan året om i beqväma
vagg-stolar, detta lif af verklig värma och overksamhet,
hvarigenom de stänga sig från den friska luften, det friska
stärkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
