- Project Runeberg -  Hemmen i den Nya Verlden / Andra delen /
395

(1853-1854) [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J395

kongressen till staten hvilken de der representerat. Jag
läste Colonel Bentons tal i går afton. Den modige
representanten för slaf-staten, som lika Öppet förfäktade
dess rättigheter såsom sådan, som han fördömde slafveriet,
är äfven här sig lik, modig, öppen, oförsynt, en del
man, oeh en del rofdjur, huggande med näbb och klor,
och njutande af att hugga. Af hans tal har jag
behållit de sista orden, verkligen manliga och goda:

»Jag värderar en god popularitet, det är bifallet af
goda menniskor. All annan skall jag| alltid försmå.
Och jag skall välkomna tadlet, som träffar mig från de
illasinnade och låga» *).

Missouri och äfven Arkansas ha mycket af
hedna-lif och vild, oodlad mark ännu. Civilisationen är ännu
i dessa stater i sin begynnelse. Och slafveriet håller
dess framsteg tillbaka med stark kedja. Slagsmål och
blodiga dueller förefalla ofta bland den hvita
befolkningen. »Bowie»-knifven och pistolen höra till en
mans garderob, isynnerhet på resor inom staten. Han
måste dessutom städse vara beredd att möta de
samvetslösa lycksökare, som från Europa och östra
staterna (dessas förkastade söner) kasta sig in i de vestra,
för att der söka spelrum för vilda lustar.

I morgon, eller öfvermorgon, styr jag kosan till
Cincinnati. Derifrån skrifver jag åter.

*) Öfver slafveri-institutionen är Bentons tal nu, som i
kongressen: »Denna institution är ett ondt, en förbannelse. Jag
liar alltid tänkt så, allt från den stund, då jag läste Blackstone
kapitel:.... »Men vi lia nu en gång fått denna institution,
och derföre skola vi behålla den. Oeh jag vill se den, som
skall taga den ifrån oss. Den som vill röra vid våra
rättigheter och våra slafvar, den — skall få med mig att göra!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:32:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmeninya/2/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free