Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J447
Qväkare-samhällets qvinnor äro de enda, som mera
allmänt ha vaknat till ett medborgerligt medvetande.
Men de utgöra blott en liten hop.
Huru den större mängden kunde stiga och
derigenom upplyfta hela det kommande slägtet, huru
hemmet kunde blifva samhällets största och bästa skola, —
lifvets högskola, det har jag mina tankar om, men vill
tala mera derom en annan gång.
Det är mig en glädje att höra och se att en aning
derom börjar göra sig väg i det allmänna omdömet i
detta land, hos både männer och qvinnor; det är min
förhoppning att denna högre utveckling skall försiggå
på Amerikas jord. Och jag vill nu sluta detta ämne
med de ord, som jag nyligen läst af en amerikansk
skriftställare:
»Mödrarnes mörker kastar sin skugga öfver deras
barn; och moln och mörker skola hvila öfver deras
efterkommande till dess dagen gryr ifrån höjden!»
Och nu, låt mig tala litet om Amerikas folk.
Den resande, som i Förenta Staterna funnit en stor
enformighet och likadanhet hos folket der, har endast
sett till det yttre. Der är verkligen en stor, en
alltför stor enformighet i klädedrägt, talesätt, väsen (ty litet
kostym, fint uttryckande individualiteten, hör till en
fullt utpräglad karakter). Man får från ena ändan af
Unionen till den andra, höra samma frågor om Jenny
Lind, samma talesätt i begynnelsen af konversationen,
samma »sista tanke af Weber», på pianot. Men efter
detta märker en uppmärksam betraktare snart att
karakteren och individualiteten tar ut sin fulla rätt, och
jag har ingenstädes, så som här, känt afståndet emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
