Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 9
måla en bild af den fulländade, förhärdade
sjelfviskhe-ten, så skulle jag måla detta skona hufvud. Det
fullkomligt mörka uttrycket deri, bristen på ljus, lif,
glädje, var så mycket mer påfallande, som
anletsfär-gen var ljus och kinderna, ehuru något infallna, hade
vackra rosor. Mannen syntes vara omkring femtio år.
Efter att ha besett tre slafhus, eller slafiäger, och
äfven ett af de rum, der slafvarne hållas öfver
nätterna, och som var utan sängar, stolar och bord,
begaf jag mig till hospitalet för NewOrleans. Det
syntes mig en stor, väl vårdad inrättning. Der voro
några kolera-sjuka. En ung man och en ung flicka
lågo döende. Jag lade min liand på deras pannor.
De kände det icke. De hade redan sjunkit i den sista
sömnen.
Till middagen denna dag, den 30 December, var
jag hos min landsman herr Schmidt, som ville
traktera mig med en äkta NewOrleans-middag och
isynnerhet med en favoritsoppa i Louisiana, kallad »gumbo»,
af en slags sagoartade gryn.
Iierr Schmidt är en liten, liflig man, med creolsk
gratie i sitt väsen, mycket språksam och vänlig. Han
är gift (i andra giftet) med en fransysk Creolska från
NewOrleans, och har med henne flera små allrakäraste
vackra gossar, med mörka ögon och mörka lockar, som
små fransoser. Frun var också vacker, en treflig,
enkel menniska, som aldrig förr hade sett en
författarinna och tycktes vara något förvånad öfver att denna
var som en annan menniska och talade som en sådan.
Hon tycktes tro att en person, som skrifver böcker,
måste tala som en bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
