Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ 36
genast skynda till stället och finna medel att rädda
edra saker!»
»Hon skall ej hinna», sade Octavie, »hon har gått
till en vän långt bort i staden. Hotellet är en
träd-byggnad, och elden skall förtära det inom några
timmar; — dessutom har säkert elden kommit lös invid
mitt rum. O! nej, alla de sakerna skola brinna upp».
Men förlusten var såsom ingen för Octavia. Mera
orolig var hon för sin mans och sin moders oro, om
de skulle få höra af händelsen, innan hon hann skrifva
till dem.
Emellertid blef tiden lång, då vi inga nyheter
fingo från Betsy, eller från St. Charles, och Octavie
beslöt att gå till en af sina vänner, som bodde
närmare det stora hotellet, och der hon kunde erfara
något om branden, samt om det lät göra sig ännu att
fara till stället.
Hon hade varit omkring en timme borta, då det
ringde häftigt vid grinden framför trädgårdsplanen åt
gatan till. Jag kände igen Betsy, och sprang ned
för att tala med henne.
»Hur är det Betsy?» ropade jag.
»Allt väl! (All safe!) ropade hon till svar,
andtruten så att hon knappt förmådde tala, men med
strålande ansigte. »Jag har alla penningarne på mig!»
Hon lade handen på sitt bröst. »Hvar är min Missis?»
»Jag tror att hon farit till St. Charles», sade jag.
»Det finnes intet St. Charles mer», sade Betsy.
Det är alldeles nedbrunnet!.....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
