Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
»Hvad är på färde med henne?» sade Änne W.
till en ung negerflicka, som hon kände.
»Omvänd!» (Converted!) var dennas lakoniska svar,
och hon förenade sig med dem, som sakta gnedo den
omvändas pulsar.
Jag lade min hand på hennes panna. Den var
alldeles kall. Så voro ock hennes händer.
Då hon småningom kom till sig, var hennes blick
stadigt fästad, men det syntes mig att den såg mera
inåt än utåt, hon talade sakta för sig, och ett så
vackert, lycksaligt uttryck målade sig i hennes ansigte att
— jag skulle vilja erfara hvad hon då såg, eller
förnam. Det var ingen vanlig, ingen jordisk syn.
Hennes ansigte var som förklaradt. Allt som hon, under
tunga suckar, åter kom till sitt vanliga tillstånd, blef
hennes utseende vanligt också. Men hennes väsen var
förändradt; hon gret mycket, fast lugnt och stilla.
Småningom saktade sig tornadon i kyrkan, skrik,
skutt, förmaning och predikan, allt blef stilla; och nu
skakade man händer med hvarandra, pratade, skrattade,
lyckönskade så hjertligt, så gladt, så innerligt varmt
och välvilligt atf det var ett nöje att se. Af hela det
brusande, exalterade uppträdet återstod blott en
innerlig känsla af belåtenhet och förnöjelse, som om man
haft en glad fest tillsammans.
Jag tillstår att jag varit ända igenom road af
upptåget. Icke så Änne W., som såg på denna
regellösa, vilda gudstjenst med ett uttryck af förvåning och
nära nog indignation. Och då vår varmhjertade
»Ex-horter» nu kom till oss och vände sig isynnerhet till
henne med ursäkt att han »icke förr liade märkt oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
