Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
lefde jag sora en herdinna i sagan, ocli krönte mitt
mål med bananas och delikat sockerkaka.
Med Cecilia språkade jag åtskilligt. Cecilia hade
som barn blifvit röfvad från Afrika; lion var blott åtta
år gammal, då hon togs ifrån sin mor, och denna mor
stod ännu så lefvande för hennes minne. Hon mindes
huru modren hade älskat henne, huru öm hon varit
mot henne. För att återse sin mor, ville Cecilia komma
tillbaka till Afrika. Hon klagade icke på sina
husbönder. De hade alltid varit goda mot henne.
Isynnerhet fann hon sig nu lycklig i sin belägenhet, men —
sin mor längtade hon att få återse.
Och Cecilia får nog återse henne snart, men — i
himmelen.
Två små bruna, mörkögda barn, Joannito och
An-nita, voro mina lekkamrater i stugan; isynnerhet var
den lilla gossen full af leklust, dock på ett stilla,
behagligt vis,
Jag tecknade litet, sittande på piazzan under
halmtaket, och då dagens hetta var öfver, gick jag med
Cecilia för att genomströfva dalen i hela dess längd.
Det gjorde vi också ganska riktigt, ehuru vandringen
blef väl lång ocli Cecilia så trött att jag blef ängslig
för henne. Men genom att hvila på flera ställen
under vägen kommo vi välbehållna tillbaka till torpstället,
men icke innan solen gått ned och stjernorna blickade
klara ned i dalen, Vi råkade inga menniskor under
vägen, utom i skymningen några Monteros, hvilka
endast helsade oss med vänliga melodiska röster: »buena
tardi!» eller »adios!»
Hemmen i nya verlden. III. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
