Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Det är åter söndag, den söndag på hvilken
slaf-varne skulle ha ett par fritimmar, och jag har vidtalat
både den gamla herrn här och den unga, och bedt att
slafvarna skola få dansa. Men få se hur det blir.
Soc-kerqvarnen är stilla; men jag ser slafvarne gå i arbete,
bära »la bagaza», och jag hör piskan klatscha och drifva
på. Det är redan sent på förmiddagen. Jag skrifver
i väntan och otålighet. Skall det bli dans eller ej?
Jag fruktar att man finner på någon ursäkt för att
förvandla dansen i arbete. Jag tillstår att det skulle
göra mig bra ledsen. Ty man har lofvat mig dansen,
och det stackars folket behöfver så väl muntra sig.
Der, — afrikanska trumman! — Det är dans.
Jag-skyndar till dansen.
Sednare.
Dansen var denna gång icke under ett skuggrikt
mandelträd, utan på Boheaiis solheta gård.
Musikanterna med sina trummor voro upptällda i skuggan af
köksbyggningens ena mur. De dansandes flock var
blott liten. Dansen var af samma art som den på
Ariadne, och erbjöd intet af nytt intresse, till dess en
äldre congo-neger med namn Carlo Congo och en
herkulisk bröstbildning, kom med i dansen. Iian lät
trumslagarne slå en ny danstakt, och utförde så en dans,
som med dess böjningar, svängningar och tremuleringar
skulle ha tagit sig väl ut i en ballet, äfven på
Pariser-operan, nemligen i personen af en satyr eller faun, ty
högre karakter hade dansen ej, men den var
beundransvärd genom dansarens kraft, vighet, spänstighet, djerfva
öfvergångar och vildt pittoreska skönhet. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
