Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.181
rikanska slafboningarnes. Den goda frun håller af sitt
folk och vårdar sig moderligt om de svaga och sjuka.
Det är från hennes milda läppar som jag
uppskrif-ver dessa ord:
»Det är stor synd att kalla negrerna elaka. Det
finnes bland dem onda och goda, som ibland alla folk.
Men de elaka äro sällsynta, och många äro mycket
goda!»
»De som tro piskan nödvändig, för att drifva
negrerna till hvad man med billighet kan fordra af dem,
känna dem icke ocli göra dem ofta elaka. — Jag kan
icke säga er hvad jag lidit, — ja, jag har under
veckor legat sjuk af sorg öfver att se det myckna
piskandet, de många grymheterna, då stundom ett vänligt,
allvarligt ord hade varit tillräckligt! Negrerna äro
oändligen mottagliga för välvilja, då man använder den
med förstånd. De kunna bli de bästa och tillgifnaste
tjenare och vänner».
En tysk öfveruppsyningsman Mr D. på plantagen
»la Sonora», äfven tillhörig Mr Phiuney, sade om
neger-slafvarne:
»De äro icke svåra att styra, om man är med
dem på en gång »strikt» och vänlig. De älska ordning
och bestämdhet hos sina herrar, och lyda utan
svårighet, när de behandlas med jemnhet och billighet. Man
får ej vara efterlåten, men man behöfver ej vara hård
eller grym».
Detta tror jag vara sant; och godt vore, om
många herrar ville tro det också, och sedan — handla
efter denna tro. Men despotiskt lynne och hetsighet
äro ofta herrarnas herrar, och slafvarne få lida härfor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
