Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.199
Ännu en utfärd skall jag göra med mitt vänliga
Värdfolk, nemligen uppför Canima-floden, en af Cubas
skönaste floder, som är icke långt härifrån, och sedan
— säger jag farväl åt Matanzas.
D. 13 April om aftonen.
I går morgon före solens uppgång begåfvo vi oss
på väg, Mrs Baley, hennes broder Philip och jag, och
just soin solen gick upp i prakt ur hafvet, lade vi ut
från stranden vid Matanzas. En äldre, väderbiten
sjö-mau, spansk creol, och hans två unga söner voro våra
roddare. Hafvet var alldeles lugnt, eller rörde sig blott
i långa, glatta vågor utan skum. I)et måste vara så,
om vi utan fara skulle komma in i Camina-floden, ty
i hårdare väder bryta sig vågorna häftigt mot grunden
vid dess utlopp i hafvet. Cuba har en mängd floder
kommande från bergen, men inga stora och inga
segelbara under längre stycken.
Efter vid pass en halftimmas rodd på hafvet kommo
vi in i Canima, en liten, klar flod, bugtande fram
emellan höga, branta bergväggar, betäckta med tropiska
växter. På höjderna vinkade solfjäderspalmerna i
pittoreska grupper, och längs med de sluttande väggarne
hängde på otaliga arter af träd och buskar granna
luftväxter, med röda, gula, hvita eller purpurfärgade
blommor, och gröna kolibris susade omkring dem.
Närmast floden kommo träd och buskar af bambu,
lutande sig ned mot floden i rörelser af så makalöst
behag att det förtjuste mig och gjorde mig nästan
vemodig. Bergens skuggor lågo öfver floden, som alldeles
lugn låg i sin tropiska verld som ett skönt mysterium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
