Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
oss dock bestämdt, du vi icke alls kände botten, och
hvart nytt steg kunde blifva vårt sista. Vi läto
landsätta oss bland buskaget på stranden och lemnade
gossen att finna sin väg öfver ön med hästar och vagn
bäst han förmådde.
Vi letade oss väg genom buskar och snår, Mrs
H. skrattande hela vägen med makalös godsinthet åt
Yankee-gossens karakteristiska upptåg. Efter en
timmas väg, krypande genom täta snår och vadande i
sand, funno vi en gångstig och spår af stängsel. Då
vi härifrån sågo oss omkring, sågo vi på toppen af de
högsta sandkullarne i denna trakt af ön, till vår
förvåning en förspänd vagn stå. Var det — jo, ganska
riktigt, det var vårt ekipage, som ur vattnet hade
klättrat upp på denna höjd, och der på kuskbocken satt
helt trankilt Yankee-gossen och såg sig omkring,
utspejande öns geografi.
När vi efter ett par timmars förlopp ändtligen hade
lotsat oss fram till södra sidan af ön och till
fästningen, funno vi vårt ekipage och Yankee-gossen der
väntande på oss, han så trankil och godlynt som om allt
hade gått på bästa vis.
Vi tyckte just icke så, och mindre så ännu då vi
fingo ’ se sista ångfartyget afgå från ön till staden,
innan vi hunnit till stranden. Vi måste förblifva öfver
natten på ön. Men vi hade ett godt hotell, och
’hafvet, och det skönaste månsken, och den natten på
Sul-livans ö, till stor del tillbringad vakande, blef mig en
af de minnesrikaste som jag tillbringat under södra
Carolinas himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
