Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
Virginia, der den vilda, skummande floden Roanoke
rullar sina böljor, åtskiljande de båda staterna.
I aftonskymningen gick jag ned till fallen, och
såg dem skumma och forsa. Eldflugorna glimmade
dansande under trädens mörka hvalf. Naturen var här
romantiskt vild och skön, och nejden så ödslig och
tyst, som vore den utan menniskor.
Vi hade ett godt nattherrberge, och ehuru jag
hade tillbud till en migraine, kunde jag, till min glädje,
fortsätta resan nästa dag på ett långsamt
»Accomo-dation» jernvägståg, som helt makligt och trefligt förde
oss genom Virginias fält till Virginias hufvudstad
Richmond, som har trettiotusen invånare (hälften deraf
färgade) och ett romantiskt läge på höjder och i
dälder vid floden St. James. Och der är jag nu. Af
mina reskamrater måste jag taga afsked redan i går
afton. De fortsatte tidigt i dag på morgonen resan
till Saratoga der de skola dricka brunn och bada.
Längre fram på sommaren ämnar jag mig äfven dit,
men icke för att dricka brunn, utan för att se den
scen af amerikanska sällskapslifvet, som man sagt mig
framställer sämsta sidan deraf: den fashionabla kalla
osedligheten och samvetslösheten i galadrägt.
Sednare.
Usch en sådan predikan! Just en predikan — om
den vore enda källan till kunskap om Gud — att
göra folk till atheister eller kålhufvuden. Mig gjorde
den otålig och förargad. Den unga predikanten
utöste med stor sjelfbehaglighet vredens kalk, full af
hotelser och straffdomar, i sin kalvinistiska straffpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
