Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
som en parodi. Men gladt lät det icke heller; ej
heller sågo de sjungande glada lit. Den goda Miss van
Lee kunde ej återhålla sina tårar. Slafvarne voro alla
baptister, och sjöngo ej andra sånger än andliga. De
glada, soliga negersångerna får man blott här höra i
slafförsäljningshusen eller de så kallade »Negro Jails».
Hade dessa slafvar blott någon framtid, något att
hoppas, sträfva, lefva för, någon utsigt,.....så skulle jag
ej klaga öfver deras lott; — men intet, intet!!! De
oändligen få, som kolonisationsarbetet befriar, kunna
ännu ej räknas i förhållande till mängden, som intet
hopp hafva!....
Vid mitt afsked från fabriken erhöll jag till skänk
af ägaren (en tjock och treflig herre) gissa hvad?! —
en stor kaka tuggtobak! Presenten var så karakteristisk
för både fabriken och Virginia, att jag emottog den
med särdeles nöje, då den dessutom skall vara af
utsökt beskaffenhet. Jag höll den så långt från min näsa
som möjligt under det jag åkte hem, men nog vet jag
munnar i Sverige som storligen skola prisa dess behag.
Till aftonen var jag bjuden på en stor »party»,
der 1 000 personer, »gräddan» af llichmonds societet,
skulle infinna sig.
»Han är den hårdaste slafägare i hela nejden.
Man känner igen hans slafvar på landsvägarne, så
utsvultna se de ut!»....
»Ja, han är en elak man, men han är mycket rik».
Så hörde jag ett par personer af mina bekanta,
och sjelfva slafägare, samtala med hvarandra i går
afton. Jag frågade: »hvem är så elak och så rik på
en gång?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
