Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
i en parlour, der allt såg comfortabelt och äfven
prydligt ut. Den unga frun hade en liten gosse på armen.
Och likväl — var hon ej lycklig, det var synbart.
Något i hennes milda, sorgsna uttryck sade mig att
hon ej var lyckligt gift. I ett annat hem , gjorde jag
bekantskap med en äldre fru som bar prägeln af den
djupaste sorg. Hon hade förlorat sin make, och han
var glädjen i hennes lif. Iion talade derom med ord
som kommo mig att blanda mina tårar med hennes.
Under de sköna aftnarne stodo vanligen dörrarne
till hemmen öppna, och qvinnorna stodo derutanför med
sina små barn eller sutto ute och sydde. Jag gjorde
bekantskap med barnen och sedan med mödrarne.
Alla lika i lyckans lotter och likväl denna eviga
olikhet i inre lycka! Så blir det alltid. Men denna
inre olikhet bär man lättare än den som vållas af
kastfördomar. Den väcker mindre knot och mindre bitterhet.
En afton var det bröllop nere i köpingen, och från
boningarne på bergen vandrade festligt klädda
bröllopsgäster på gångstigarne ned åt stranden. De voro
klädda enkelt, men smakfullt, temligen likt som man
kläder sig till sällskap i städerna, ehuru med simplare
tyger.
En afton, då jag något sent gick hemåt öfver
bergen, såg jag vid gångstigen, der jag gick fram, en man
sitta i blå arbetarblus, och med pannan stödd mot
handen i hvilken han höll en näsduk. När jag kom
närmare, tog han bort handen och såg på mig, och
jag-såg — en irländsk näsa i ett godt ljuslätt ansigte, som
visade mig en man af omkring trettio års ålder. Han
sade (på engelska):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
