Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
flickan, den nya verldens flicka, som jag här för första
gången sett sådan som jag anat henne, hon heter, . . .
nej, jag vill ej skrifva hennes namn, jag tycker att
jag vanhelgar det, och hon är mig helig. Jag kan
gråta, när jag tänker att en sådan flicka icke skall ha
ett annat öde än ganska vanliga flickor. En sådan
ung qvinna borde bli prestinna i ett heligt tempel och
uttala orakler for verlden. Munteligen mer om henne.
Hon har kallat till lif i min fantasi en gestalt, aom
legat der bunden i mer än femton år.
I dag skall jag afresa till New York. Det har
varit så qväfvande hett denna tid i Philadelphia, att jag
ej förmått uträtta mycket. I dag, efter gårdagsregnet,
är det skönt och friskt. Nb. det var den första
ordentliga regnskur, som jag sett på fem månaders tid,
och på hela denna tid har jag ej sett en enda helt
mulen dag. Nu gläder jag mig hjertligen att snart få
återse de goda, förträffliga vännerna i ltose-cottage.
Rose-cottage. D. 24 Juli.
Och der är jag nu, så lycklig som möjligt så långt
ifrån mina kära, med den älskade rosenfärgade familjen,
alltid lika god, lika »couleur de rose», och alla vännerna
från NewYork kommande att kyssa mig, skaka hand
och säga: »how do you do?» Lifliga, hjertliga, friskt
impulsiva menniskor dessa nya verldens menniskor, det
kan ej nekas. Och dina bref (bland dussintals andra)
att välkomna mig här! Men ack! att du skall ha det
så kallt och kulet. Det är då ovärdigt af fru Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
