Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. I. En liten solstråle i mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvekande. «Men det käns så svårt att tala med dem
jag aldrig sett förr — och så kanske de bara skrattat
åt mig. ...«
«Skratta åt den, som talar om den käre Herren
Jesus!« inföll Julius eldigt. «Nog har jag varit bra elak
många gånger, men skratta åt talet om frälsaren — nej,
vet du, Edith, så elak kan väl ingen liten gosse eller
flicka vara!«
«Ja, du, som har hört om honom, allt se’n du icke
var större än så ... men, ser du, dessa stackars barn
hafva säkert aldrig hört, hur god Jesus är och hur
mycket han älskar små barn.«
«Då är det synd om dem, tycker jag«, återtog
Julius med en myndighet i tonen, som bjärt kontrasterade
mot hans lilla korpus och det fina, barnsliga ansiktet.
«De kunna väl icke hjälpa, att de äro elaka, då de ej ens
veta, huru de skola blifva snälla. Kunde inte mamma
eller moster Helene gå hit och tala vid dem, då du
inte törs?«
De båda barnen nalkades nu målet för sin vandring.
Gossen, hvilken fungerade som vägvisare, vek nu af
gatan in på en liten brant gångstig, som slingrade
sig upp mellan kala berghällar, hvaremellan några
småväxta träd och buskar afbröto enformigheten. Här och
där framskymtade i halfdunklet små stugor, somliga gråa,
somliga röda, hvilka lågo spridda bland bergen utan
symmetri.
Julius stannade slutligen framför ingången till en
liten rödmålad stuga — en af de längst bort belägna
— och ropade triumferande: «Nu, Edith!«
Denna bostad hade ett vackrare läge än de flesta i
grannskapet. Man hade därifrån en ståtlig utsikt öfver sjön?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
