Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. I. En liten solstråle i mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som om sommaren var så blå och vacker, men nu med
ett vredgadt rytande vildt rullade sina kalla, hvitgråa
böljor mot klippstranden där nedanför. Några större
träd stodo skyddande omkring den lilla hyddan, och
mången liten aflöfvad buske och frusen blomstängel
därinom bar vittne om, att invånarne ej saknade
skönhetssinne. Det hela, sedt på afstånd, tog sig rätt inbjudande
ut, och man tyckte, att en målare här skulle finna ett
tacksamt ämne för sin pensel. Men då man på närmare
håll fick se de kring förstugutrappan utkastade soporna,
de rännilar af smutsvatten, som från trappstenarne trögt
letade sig väg ned för den branta gångstigen, samt de med
smutsiga trasor igenstoppade söndriga fönsterrutorna,
fann man, att allt detta skulle hafva bildat allt för mörka
skuggor på den vackra taflan, och man insåg snart, att man
här stod ansikte mot ansikte med ett par af
mänsklighetens fulaste fiender: smuts och oordning.
Våra små vänner hade dock helt annat att bestyra
än göra dylika observationer. Inkomna i den lilla mörka
förstugan, öfverlade de lifligt fastän hviskande om, hvem
af dem som först skulle våga lyfta upp dörrklinkan och
träda in öfver den höga tröskeln.
«Du är störst, Edith, därför passar det bäst, att du
går före«, sade Julius, i det han lät sina ögon mönstrande
öfverfara de å väggarna uppklistrade fragmenten af
modeplanscher, karrikatyrer ur «Fäderneslandet«, teckningar ur
svenska historien m. m. dyl., som framskymtade i
skymningens dunkel.
«Åh nej, snälle Julle, gå först du, som varit här
förr!« bad Edith bevekande. «Om du går först bara
denna gång, så skall jag ständigt gå före sedan.«
Julius lyfte sakta upp dörrklinkan, men som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
