Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Go moron, go moron, frua lilla!« ropade en
väldig, men vänlig basröst emot fru W., innan hon ännu
fått den hälsande i ögonsikte.
«God morgon, käre Bellin! Och ni är ute själf och
säljer fisk i dag? — Se, sådana sköna lakar! Huru
mycket väga de?«
«Ja, se om jag det vet! Nej frua, låt betsmanet
hänga, där han hänger, för se, hur mycket fisken väger,
så är han för lätt ändå. Det är jämt det! Jaa, titta på
mej hon, frua lilla! Nu ser hon Henrik Bellin nykter
för första gången kanske, och det han nu säger, det
säger han inte i fyllan och villan! fisken är för lätt, hvad
han än väger.«
«Men, käre Bellin.«
«Ja, ta hon fisken, frua lilla, och känn, om det inte
smakar lite tacksamhet af den ändå! Det är bara ett
litet bevis, att det finns en smula erkänsla i den gamle
fyllbultens själ för allt, hvad frua har gjort för mig
och ungarne där hemma. Fisken är för lätt, det är
säkert det!«
«Snälle Bellin, den är för tung. Jag kan ej taga
den«, sade Esther med tårar i ögonen.
«Se så, se så! Jag har något roligt att tala om
för’na och därför så tog jag de här fisksnärtarne som
förevändning, och bli nu inte ledsen på den gamle
fiskarbussen, utan ta emot fisken, om inte för annat, så för
lille kissens skull — se på, se på, kissen förstår allt
gubbens mening han! Ja, gulle frua!«
Det låg så mycket vänligt öfvertalande i Bellins blick
och röst, att Esther ej längre kunde afslå den erbjudna
gåfvan. Hon tackade hjärtligt, och som hon gärna ville
höra det där «roliga«, bad hon honom stiga in i salen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
