- Project Runeberg -  Hemmets solsken : Interiörer ur svenska folklifvet /
78

(1905) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KAP. VIII. Ljus af hans ljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och dricka en kopp kaffe, medan de samspråkade.
Hennes fina, kvinliga skarpsinne sade henne, att hvad han
hade att omtala, var en bönhörelse från honom, som
sagt: «Hvad två af eder komma öfver ens på jorden,
hvad ting det helst kan vara, som de bedja om, skall
det vederfaras dem af min Fader, som är i himlen.«
Här var visserligen något af dessa underverk på färde,
hvarpå vår tid, så rik på Andens blåsande, har att
uppvisa det ena glädjande exemplet efter det andra, men
som dock de andligen blinde lika litet se, som deras
likar på Jesu tid i den anspråkslöse timmermannen från
Nasaret sågo Guds härlighets sken och hans väsens rätta
beläte. Hon behöfde icke länge skärskåda sin gäst för
att finna honom så helt annorlunda mot förr. För första
gången på de tio år, hon varit bosatt på platsen, såg
hon Henrik Bellin stå stadigt på sina ben. Den
godmodiga humor, som alltid stämplat hans väderbitna
ansikte, äfven under hans djupaste förnedring under rusets
förslafvande välde, var visserligen kvar, men syntes nu
paradt med djupt allvar. De blå ögonen hade ett helt
olika uttryck mot förr. Där lyste nu någonting, som i
Esthers tycke var likt ett återsken af den frid, som icke
världen kan gifva; och ehuru hans tal var lika högljudt
och bullrande som förr, var dock hans uppträdande
städadt och sansadt.

«Bellin hade ju något roligt att tala om för mig?«
sade fru W., då de inkommit i salen.

«Joo, ser frua, nu kan Henrik Bellin också sjunga:
’Snaran är sönder, och fågeln är fri!’ Ja, det kan han,
frua, och Herren vare evigt tack och lof för det!«

«Och till den sången vill jag sjunga amen halleluja«,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:33:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hemmetss/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free