Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem sökte heller försvara sig. Likt äkta orientaler
levde de redan i en annan värld. — Även de
förbrytare som vi just inburade visste, att de inte
kunde vänta sig någon nåd varken av Fechim, eller
av mig, bland annat därför, att de redan skaffat
några av mina medhjälpare ur livet. — De hade
på så sätt två starka fiender, som inte tålde något
skämt.
Emellertid var det folk som intresserade mig,
och jag kunde i längden inte motstå min lust att
göra dem en visit i fängelset. Men samtidigt när
jag gick där kände jag samma obehag som om
jag själv skulle varit internerad.
Sedan man passerat en lång gång, kom man
till en halvt igenstörtad trappa, som slutade vid
en järndörr utanför vilken satt en beväpnad
vaktkonstapel. — Varje sådan skiftades var tredje
timme. — Här var det ruskigt och kallt, och ingen
konstapel skulle gått in på att uppehålla sig där
mer än högst tre timmar. — Järndörren ledde
in till en lång valvkorridor, utsprängd i berget.
Den var som utan slut, men ändades verkligen rakt
ut i havet, det vill säga i Bosporen. Man sade,
att de första kristna där haft en tillflykt och att
det var dessa som på sin tid huggit ut dessa nischer
eller hålor i väggarna, där man nu förvarade
fångarna.
Som det i allmänhet skulle ställt sig svårt
att på en gång göra sig av med alla de infångade,
höll man dem uti sådana förhållanden, att inte ens
den kraftigaste bland dem skulle kunna härda
ut mer än högst tre månader. Själva cellen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
