Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en promenad till fots. — Försänkta i tankar
nådde vi sålunda Galatabron. Men som denna för
trafik var uppdragen, blev det för oss att vänta
på en bänk cirka fyrtio minuter. Min chef hördes
därunder säga:
— Jag har givit order om, att alla våra
polisbiträden skola samlas hos mig så att vi
kunna ordna det så, att inga obehöriga komma att
närvara vid prinsens begravning. För övrigt litar
jag på dig. — Vartill jag svarade, fullt övertygad
om att så skulle ske:
— Troligen kommer han att begravas alldeles
som Murad. (En annan turkisk prins f. d. sultan,
död i fängelset 1904.)
— Troligen. Ju fortare ju bättre. Och du vet,
hur lätt man annars kan skaffa sig anledning att
oroa sultanen.
Plötsligt kom det för mig en tanke, som jag ej
kunde undertrycka. Och jag sade:
— Säg mig, Pascha-Effendi. Har prinsen
verkligen dött en naturlig död?
— Må Allah vara med dig! — utbrast han i
det han rusade upp. — Hur skall Kemal-Eddin
annars ha dött?
— Jag såg honom tre dagar innan han dog,
och då var han fullt frisk.
Det började skymma. — Brokarlarna skulle
fälla ned broarna, och min chef hann inte att
svara mig. — Men jag hade god tid att observera
att han såg irriterad ut och att han tydligen inte
var hågad, att vidare resonera om den saken. —
Varigenom jag blev allt mer övertygad om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
