Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Kari Hustad rettet ryggen, kom unda datterens
ansikt.
«Elendighet? Du har fått synet forderva du,
stakkar. De får bli på øian.» — «Ja, hjelpe dem!
Og ikke vet de bedre, heller, enn at de holder ut!»
— «Skulde de ikke holde ut? — «Nei» Hun tok
efter pusten. «Ne! De — de skulde skrike!
De skulde skrike, så hele verden hørte det, mor!
For de sliter sig ihjel! Og enda blir det knapt til
maten !»
Moren kom sig op av stolen. Hun la hånden på
datterens skulder. «På øian & det godt å være. Der
e gudsriket nær. Der e& det langt mellem heimene,
dér har synden en tyngre vei å gå. Dér e& Herren i
stormen og Jesus attmed dørstokken. Der fins ikke
kino og danselokale, der reker ikke jentene efter gata
ifølge med mannfolka — der e dei spart! Hadde jeg
såsant aldri reist derifra!»
Karen Anna så ikke op. Tyngden av morens
legem hvilte på akslen hennes. Og enda satt hun og
kjente at en trolldom var brutt: aldri mer skulde
lovord om folket der vest skiple henne! Det var slutt
med storaktigheten, det var slutt med «hildring». —
Det nytter ikke å sette sig op imot Vårherres vilje
— Beret hadde sagt det, og hun mintes det, så hun
frøs. Hadde hun blitt på øian, hadde hun blitt som
peret . ..
«Skulde jeg takke Gud for noe, så er det for
at far tok oss vekk ifra Utvær, mor! Nå vet du det»
Det hadde kommet en ny frakkesyerske fra Oslo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
