Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skythiens hydrografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 150 —
ostlig utsträckning, hvilket utgör flodområdet för de två
betydliga 7) strömmarne Pantikapes och Hypakyris, som
dessutom hvar för sig hafva sin egen källsjö: allt detta
på den Nogaiska steppens ”tabula rasa”, der hvarje
rännil lemnar ett outplånligt spår efter sig ?).
Förutom Herodot anför, som man kan vänta, Mela ?),
att de tvenne floderna Gerrhos och Ypacares (Hypa-
caris) utflyta med en gemensam mynning vid staden
Carcine vid Carcinitis-bugten, men att dessa floder hafva
olika källor och komma från vidt skilda trakter +). Der-
emot nämner han intet bestämdt om Gerrhos som en
arm af Borysthenes, men i likhet med Herodot låter
han henne flyta på gränsen mellan Basilider och No-
mader.
Plinius nämner emellan Borysthenes och ”Tanais
följande floder: Panticapes, Acesinus, Pacyris, Buges,
Gerrus, Hypacaris (Hypanis) ?). Pacyris är utan tvifvel
de andras Hypacaris och, som Hypacaris ") säkerligen
bör anses vara den rätta läsarten, finna vi att Plinius,
genom att hemta sina uppgifter från olika källor, råkat
att vid sin uppräkning anföra samma flod två gånger.
!) Her. IV. 47. 58: xotauot otvouaoroi.
2) E. Reclus, Géogr. V. p. 459. Oss tyckes rättast att helt
och hållet förkasta Herodots anföranden här vid lag, och vi kunna
omöjligt antaga spårlöst försvunna revolutioner i Syd-Rysslands
hydrografiska förhållanden. Herodots auktoritet är stor, sanningens
större!
En Potemkin kunde visserligen genom dekorationer, som före-
ställde städer, för en dag förändra ödemarkens utseende sin herr-
skarinna till behag; geografen kan ej omdana ett helt lands hydro-
grafi för att bringa det i öfverensstämmelse med en gammal för-
fattares berättelse.
3) Mela II. 4.
t) Diversis fontibus et aliunde delapsi.
3) Plinius IV. 83—384. Begge läsarterna förekomma om hvart-
annat.
8) Det tillägg Plinius gör vid Hypacaris «per Nomadas et
Hylaeos fluit> är direkt hemtadt från Her. IV. 55 och visar således
att vi med allt skäl böra läsa Hypacaris och ej Hypanis.
Det i sammanhanget förekommande «<Gerrus Basilidas et No-
madas separat» härleder sig äfven tydligen från Her. IV. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
