- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
46

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Johansson: Örtagårdens vällukt och vindar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

vindar. Vällukten sprides icke. Fågelsången förtonar
svag på nära håll.

Denna örtagård är en bild af bruden. »En
kring-stängd örtagård är min syster, min brud.» Och bruden
det är församlingen. Salomo ser med sin siareblick
framåt i tiden mer än tusen år. Han ser Kristi dag,
han ser pingstdagen, och hvad som föregick den, han
ser församlingen i Jerusalem. O, du Guds
församling, du benådade skara, du är en örtagård, det har
Salomo besjungit och Herren Kristus Jesus fastställt.
En örtagård. Hvilken påminnelse om kärlekens seger
i Getsemane! Men här är örtagården icke insvept i
dödsskuggans mörker utan i lifvets hvita mantel. En
örtagård. Nådens härliga skapelse på jorden. Det är
så skönt och godt, men så stilla. Men bruden önskar
ej så. Detta leder mig att tala om

vindarnas betydelse för nådens örtagård.

Det är för stilla. Huru ofta höres icke denna
klagan. Det är godt i församlingen, men ingen rörelse
förspörjes. »Vak upp du nordanvind och kom, du
sun-nanvind! Biåsen på min örtagård!» Biåsen, biåsen!

Församlingen längtar efter vindar. Hon känner sig
som ett sällskap nordbor i ett tropiskt land. Allt är
så härligt. Skapelsens vindar i växtvärlden fängsla
och tjusa, men o, att det måtte fläkta litet! Det är så
tryckande stilla. Kommer ej snart någon svalkande
vind? Församlingen är, för att taga en annan bild,
som en seglare på spegelblankt haf. Det är varmt,
solen ler, allt är skönt, men seglen hänga slaka, det
fattas vindar. Det hjälper icke att sjömännen spänna
seglen, att de blåsa på dem. Nej vindar, vindar!
Fartyget kommer ingenstans. Kommen, du nordan och du
sunnan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free