- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
618

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Cederoth: Jesu ord, vår frid och segerkraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

618

Jesus åtnjöt sin faders sällskap.

Dock var Herren ej allena, ty fadern var med honom,
denna fader, hvars vilja han städse förverkligade under
sitt jordelif och af hvars kärlek han var så varmt
omfattad, att han vid flera tillfällen offentligen erhöll uttryck
af faderns stora välbehag. Så betygade Guds röst
uppenbarligen sitt behag till sonen vid dopet, då Jesus
invigde sig såsom syndares representant, och på
för-klarmgsberget, då mästaren för en stund aflade sin
jordiska klädnad och strålade i himmelsk prakt. Fadern
liksom längtade efter att uttrycka sin innerliga kärlek
till sonen, på det världen skulle få en föreställning om
den heliga och ömma gemenskap, som ägde rum mellan
fadren och hans son. Det var icke heller underligt, att
fadern gjorde detta, enär Jesu sträfvan att lyda fadern
och förhärliga honom så helt uppslukade honom, att han
förklarade det som sin mat och dryck att göra faderns
vilja. Ingen jordisk varelse hade förut ådagalagt något
liknande. Men Jesus visade sig i allt vara den sanna
människan, människan enligt Guds ideal, helig, god,
trogen och utan det minsta spår af synd. I faderns
närvaro kunde därför Jesus alltid känna sig trygg och
stark.

Ett tillfälligt moln skingradt.

Men en gång tycktes det, som om Jesus blifvit
lämnad äfven af fadern. Det var under korsets kvab
fulla dödsångest, då »dödens band omslöto honom och
dödsrikets kval hotade att uppsluka honom». »Hvi har
du», utropade den helige och oskyldige, »öfvergifvit
mig?» Känslan af öfvergifvenhet vek dock snart, ty
inom kort kunde han segerrikt säga: »Fader, i dina
händer anbefaller jag min ande». Himlen ljusnade, möl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free