- Project Runeberg -  I herrens gårdar /
619

(1901) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Cederoth: Jesu ord, vår frid och segerkraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

619

nen skingrades och faderns välbehag omslöt sonen och
styrkte honom i hans outsägliga kamp. Detta var ju
ock hvad man kunnat vänta, då ju Jesus alltid, icke
minst nu, gjorde det som var välbehagligt för fadern.
Skulle det då vara öfverensstämmande med faderns
väsen att stöta bort den rene och lydige, då han gaf sig
själf ut för syndares skull? Är det icke synden allena,
som gömmer Guds ansikte, icke lydnaden, tron och
hän-gifvenheten?

Om David kunde frimodigt sjunga: »Vandrar jag
än i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ondt, ty du är
med mig», mycket mer kunde Herren Jesus göta det.
Förmådde känslan af Guds närvaros öfverskyggande
vingar gifva martyrerna kraft att jubla midt under de
fruktansvärdaste lidanden, mycket mer hade Jesus
orsak att känna sig trygg i dödsflodens brus, ty hans
fader var med och styrkte honom. Korsets smärta och
dödens förskräckelse kunde ej förtaga ur Jesu själ
vissheten om faderns närhet. Måtte åt oss förlänas samma
nåd, då vi skola kämpa vår sista kamp och då våra
nära och kära skola nödgas lämna oss. Dödens udd
är i alla händelser afbruten för oss genom frälsarens
segerrika uppståndelse.

I

Jesus och hans ord.

Men Jesus lönar ej de sina, såsom de förtjäna.
Svika de, är han dock trofast. Såsom han till en början
älskade de sina, så ådagalade han ända till det sista
samma kärlek (Joh. 13: 1) och hade deras väl i ständigt
sikte. Det är detta, som framhålles så skönt i textens
senare del. Han skulle ej lämna dem, ehuru han för
en liten tid gick bort; han skulle återse dem och
skänka dem en evig förvissning och glädje. Och då de
icke mer fingo bada i hans anletes solsken, behöfde
de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:37:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herrgardar/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free